Sävsjö stadsbibliotek

"Jag jobbar med en bok som heter Det är antropocent på jorden. Den handlar om hur vi står inför utmaningar men också möjligheter."

Emma, som i "Linjen" gjorde vad som helst för att hålla sig fast när det gungade omkring henne, är kvar på samma arbetsplats. Ett öppet kontorslandskap i en glasbyggnad, kaffeautomaten, mötena, produkten som ska säljas på en marknad.

Frågan är, vad vill marknaden ha nu? Självhjälpsböckerna kommer ut enligt tidplanen, men samhället utanför kontoret förändras snabbt. Linjen som dragits mellan de på insidan och de på utsidan dras nu allt hårdare, längs med landets gränser.

Emma blir sjuk och hennes robotlika engagemang för arbetet förändras. Hon börjar intressera sig för relationer, wellness, politik och tar sig an allt det nya med samma besatthet med vilken hon tagit sig an arbetet. Hon ska bli bäst på att vara partner, bäst på att slappna av, bäst på att vara engagerad. Hon arbetar nu, liksom så många i vår tid, med sin kropp. Andningen har blivit allt för henne. Men vad betyder det? "Vi fyller havet med döda. Vi fyller havet med avfall. Vi förlorar känslan för vad som är vad." Något står inte rätt till. Kan något som liknar verklig insikt trots allt vara på väg att växa fram inom henne?

Elise Karlsson är tillbaka med en roman som tar vid där "Linjen" (2014) slutade, och som med samma lakoniska humor undersöker vår tids konfliktlinjer och neuroser. Mellan de två böckerna kom "Klass" (2017), som liksom "Linjen" hyllades för sin stilistiska och analytiska skärpa. Elise Karlsson (f. 1981) är författare, litteraturkritiker och redaktör.