Sävsjö stadsbibliotek

Storkram är berättelsen om ensamme herr Cousin, tjänsteman på statistikmyndigheten i Paris. Under en resa i Afrika ser han en stilig pytonorm, han tar med den till Paris. Ormen blir hans sambo, kallad Storkram för sin förmåga att ge kramar, vilket Cousin hungrar efter. Han älskar även fröken Dreyfus, snart ska de gifta sig – ska de inte? Månne Storkram först måste försvinna? När han äntligen förenas med henne sker det i ett oväntat sammanhang. Cousin försvinner in i ormen.

*
Storkram (Gros-Câlin) var 1974 års sensationella debut för en ny ung författare som i ett slag vitaliserade den litterära kulturen i Frankrike: Émile Ajar. Mottagandet av kritik och publik var exceptionellt, boken sålde bra och ingick genast i spekulationerna om de stora priserna.

Men den nye författaren höll sig undan, vägrade intervjuer. Inte att undra på, han fanns inte. ”Émile Ajar” var pseudonym för den äldre, väletablerade och enligt flera kritiker inte längre spännande författaren Romain Gary. Denne, mycket nervös för sitt tilltag, kämpade för att hålla det hemligt. Inte förrän sex år och ytterligare tre Ajarverk senare fick världen veta sanningen, efter Garys självvalda död för en kula den 2 december 1980.

Av oklar anledning gavs aldrig Storkram ut i Sverige, inte ens efter att den andra Ajarboken, Med livet framför sig (La vie devant soi), hade blivit en stor framgång såväl i Sverige som Frankrike och belönats med det prestigefyllda Goncourtpriset. Ändå är och förblir den ”det enda originella Ajarverket”, som Paul Pavlowitch – mannen som kom att spela Émile Ajar – har betecknat den därför att den rymmer alla teman som utvecklas i de följande böckerna.

Boken framställs som de samlade anteckningarna av en viss herr Cousin, Pierre eller kanske Michel, obetydlig tjänsteman på något som tycks motsvara vår Statistiska centralbyrån. Cousin lever ensam med sitt husdjur Storkram, den pytonorm som han fann och tjusades av under en gruppresa i Afrika.

Med sina anteckningar säger sig Cousin vilja dokumentera ensamheten för pyton i en storstad som Paris. I texten befinns människa och orm långsamt glida ihop och mannens sköra förnuft tycks gå isär.

Ska kärleken rädda eller krossa honom?

Ska kokt och stekt kultur vinna över rå natur?

Berättelsen har Le Mondes kritiker betecknat som ”en surrealistisk satir över 1900-talsmänniskan”. Dess stil har en annan kritiker beskrivit som ”en blandning av tjeckisk humor och rysk ångest”. Gary skulle nog föredragit att tala om den judiska humor som i fjärde Ajarboken, Kung Salomos ångest (L’Angoisse du roi Salomon), karaktäriseras som det vapen mot ångest som ”till och med gör att tänder kan dras ut smärtfritt”.